När gäddfisket sviker och danicatider är passé känns det som en evighet innan höstfisket drar igång.
Men en art som kommer i skymundan under årets hetaste dagar är vår
kanske mest underskattade sötvattenskrigare - abborren.
Fisket hade varit trögt under en längre tid och jag och Erik började tappa
tålamodet då det var veckor sedan vi fick känna spögung.
Vi satte oss ner framför bindstäden och började binda
”laxflugor” inför Norge resan v30.

Jag gjorde några enkla flugor på tub med en svart zonkerremsa och lite rött hackel,
det var då det slog mig att jag förra året tappade en skaplig abborre på en liknande fluga.
Erik lyssnade med spända öron och sa,- ja men vad väntar vi på?
Allt var packat och klart på tre snabba, nu hängde det bara på att det var rätt förutsättningar
vid vårt favoritställe. Vi kör förbi och möts av den vackraste syn, fullt ös från dammluckorna.
Idag kan vi bara inte misslyckas.

Som den gentleman jag är lät jag Erik ta de första kasten på min favorit spot,
även om det tog emot lite. Jag passar på att fota lite med Eriks nya kamera då jag
plötsligt hör ett glatt – jyyappp, där satt den! Rullen tjuter och spöt böjs från butten ner i vattnet.
– Va fan är det här?! Säger Erik. Jag skyndar mig ut och greppar håven.
Gädda, Regnbåge eller är det till och med en ruggigt stor Abborre?
Det visar sig vara det sist nämnda och när vi väl får se aset gör den ett
sista ryck och simmar ner på botten..
Vi bestämde oss för att låta vattnet vila och komma tillbaka lite senare på dagen.
Efter några timmar är vi tillbaka på samma plats, även denna gång låter jag Erik ta de första kasten.
Och nu var abborrarna verkligen på hugget, Erik drar fyra över 500g och den största på 850g!















Jag får tillslut en skaplig borre på 800g som bjuder på en riktig fight på mitt klass 3 spö.
Att fiska abborre i starkt strömmande vatten är något utöver det vanliga,
man strippar hem flugan fruktansvärt snabbt, huggen är stenhårda och fighten brutal.
Lite synd att abborren inte blir lika stor som gäddan?