Att Leva med En Lord - Gästinlägg

 

Då var det åter dags för mig Joi, att få skapa ett inlägg på Rilles heliga blogg.

Ni är kanske några som läste mitt förra inlägg om ”att leva med en fiskare”, situationen är väl relativt oförändrad, förutom på en punkt… Fiskare har ersatts med ”Lord”.

 

Låt mig nu berätta min historia.


Det var en mulen lördagsmorgon, väckarklockan ringde 04:40.

Med tunga steg klev jag in i duschen i hopp om att vakna till liv. Väl vaken stekte jag,

Erik & Björn äggmackor och kokade kaffe. Spänningen låg i luften,

vi skulle snart bege oss 7 mil norrut, mot den lilla hålan Sävenfors.

Det var dags för flugfisketävlingen ”Lord Of The Fly”,

där både jag om gubben min var anmälda, han hade åkt upp kvällen före för att

hjälpa till att få upp alla mässtånd och fixa det sista.

Men att tävla i flugfiske, (eller kasta snöre som min mor så vackert kallar det) går verkligen det?

Svaret på frågan är givetvis! Med ett fantastiskt prisbord väl fyllt med b.la 10000:- till vinnaren,

en resa till Argentina, en veckas laxfiske i Orkla, så var vi många som var laddade,

taggade och förväntningsfulla!

 

 

 

Tävlingen var uppdelad i olika heat, där det gällde att fånga fisk snabbast.

Skitsamma i vikt, antal eller längd.

Här skulle det gå undan och det gjordes med stil!

I grundomgången var det fyra ”heat”.

Rickard var i det andra, och jag i det tredje.

 

 

Rickard fick upp den andra fisken i sitt heat och blev direktkvalificerad till semifinalen.

Mitt heat var trögfiskat, endast två fiskar kom upp och tiden rann ut, så tre platser lottades.

Tur som man har så gick även jag vidare till det andra semifinal-heatet.

Jag kunde trösta mig med att jag faktist hade en fin regnbåge på kroken,

men precis innan landningen så slet den sig.

Förövrigt satte jag mig även i den närmsta tallen bakom mig,

men den bjuder jag på, publikunderhållning – ni vet?


Sen var det dags för lunchrast och ”Kändisheatet”, med bl.a. Daniel Bergman,

Håkan Norling, Göran Carlsson, Kalle Fältsjö, Magnus Hammarström &

sist men inte minst vinnaren Andreas Johansson.

 

Magnus Hammarström                                                           foto:Erik Fernau

 

Publiken hejade på och tack gode gud för att det inte var alkoholförbud!

Öl smakar på något sätt alltid godare tillsammans med frisk luft,

fiskdoft i kläderna och ett helt gäng passionerade människor runt sig!

 

 

Sen var tiden äntligen inne för semifinalerna, jag höll alla fingrar och tår och det gick ju galant!

Denna gång var Rickard åter den andra som lyckades håva upp en pigg regnbåge och

där hade han med automatik en plats i finalen! Vi var så stolta när vi stod där i publikhavet!

 

 

Sen var det min tur att tävla, min nervositet sen tidigare var som bortblåst,

jag vet inte om det berodde på ölen, eller den varma och glada atmosfären.

Men bra gick det, jag lyckades få upp den första i mitt heat,

pulsen rusade och fingrarna skakade, men där var även jag (!?)

kvalificerad till finalen i Lord of the fly, topp tio.

Måste erkänna att det kändes mäkta orealistiskt.

 

 

 

 

I finalen var reglerna ändrade, här hade man en timme på sig att

försöka ta så mycket fisk man bara kunde.

Den totala vikten var nu istället avgörande.

Lagom till finalen blåste det upp till storm, men det var bara att bita ihop, eller bryta ihop.

Jag bröt ihop, men Rickard han bet ihop och kämpade som aldrig förr.

Det blev en otroligt spännande final, där Rickard fick upp en,

sen fick Åsa från fjällorna upp en direkt efter, sen fick Rickard en till,

då var Åsa inte långt efter och ställningen var 2-2 tills det var 10 min kvar,

då krokade Rickard på, sin antagligen livs viktigaste fisk.

 

Jag som redan gett upp, var på plats vid resterande publik och

såg Rickard komma tillbaka till fastlandet med ett leende på läpparna,

men inget var avgjort förens fiskarna var vägda,

Åsas två regnbågar hade den totala viken på 4,1kg

och Rickards tre, vägde 5,5kg!

 

 

Rickard vann, han vann alltihop!!! Många handslag, kramar, klappar på axeln,

ryggdunkar och gratulationer haglade över honom.

Jag grät som ett litet barn och var stoltast i världen.

Nu väntade segerintervjuer och prisutdelning.

 

 

Att leva med en man som lever för fiske,

är inte alla gånger de lättaste, ibland får man säga ifrån och försöka kompromissa.

Men när men lever med en lord, då gör det ingenting, då får man gilla läget,

gå åt sidan och spegla sig i stjärnglansen. Rickard är Lord Of The Fly 2011!

 

 

/En av de bästa dagarna i mitt liv - Joi


Gästinlägg - Att leva med en fiskare.

Låt mig kortfattat få presentera mig själv innan jag delar med mig av min historia.
Johanna heter jag, men är mer känd under smeknamnet Joi, antagligen uppkallad
efter någon hårdrocks-trummis eller gitarrist från 70talet. (tack pappa)
Joey Tempest kanske?
Fast han är oandrasidan inte den tuffaste kokainsnortande,
JackDanielsdrickande mannen i rockvärlden.

Hur som helst, år 2004 träffade jag mannen i mitt liv...
Eller, man & man, en 16-årig liten skejtar-pojke med förstora byxor & Beatels-frilla.
En svärmorsdröm och en gentleman-to-be.

Han hade fiskat hela sitt liv som en glad amatör,
med fiskehistorier från förr med sin fader.
Men det var en hobby som med åren försvunnit lite och ersatts med dataspelsvärden,
skatelokaler och testosteronstinna vänner som luktade joltcola & svett.
En typisk tonårspojkes nonchalanta syn på livet.

Vi var unga och kära, med en tro om att leva på kärlek.
Det gick ju som det gick..

Med åren växte hans fiskeintresse sig starkare. mycket starkare.
Det började med jigg efter abborre, tidiga mornar och sena kvällar
med lin-trassel, kaffetermos-köp och fiskdoft i kläderna.

Sen gick det bara utför.
Flugfiskeintresset tog över våra liv bit för bit,
och när jag säger våra, menar jag inte att intresset fanns hos mig.
Men pussbilderna på datorns hårdisk ersattes snabbt med fiskebilder,
historien för vänner om hur vi träffades, ersattes fort med historier
om fiske-fighter och gäddmönster.
kärlekssemestrarna var ett minne blott,
nu bokades resorna efter flugfiskestäckor & danica-kläckningar.

Innerst inne hade jag hoppet om ett "Svenssonliv",
ni vet.. med villa, Volvo, barn och hund.
Och när vi väl hade tid för att prata om våra drömmar lades det alltid till villkor..
Villan skulle vara belägen vid vatten,
Volvon var tvungen att vara kombi och ha spöställ,
barn kan lära sig att hantera ett klass-tre-spö vid 2-års ålder,
(skaffa drulleförsäkring bara,
)
och hunden skulle vara lydig, gilla vatten och utan för mycket
päls för krokar att trassla in sig i..
(Jag skaffade en toypudel i protest!)

Ni hör ju själva, våra liv skulle byggas med hänsyn till fiskemöjligheter & inte tvärt om.
Åren gick och jag vande mig med att "jag älskar dig"-sms'en
byttes ut mot "Fick en fin, tappade två"-sms'en.
Gäddorna på fluga betydde nu mer än mig och en natt,
- detta är helt sant, så vaknade jag av att han låg med uppstäcka armar i sängen,
och upprepade tyst för sig själv: Klinkhammer, klinkhammer..
(för er som inte vet så är det en liten torrfluga)

Men någonstans står man inför ett vägskäl,
det var dags att bli vuxna & tänka på karriären.
Jag satte kaffet i halsen den morgonen min sambo
berättade att det fanns en fiskeutbilding utanför Karlstad,
tankarna rusade genom mitt huvud,
-skojar han, ska vi flytta, göra slut, jag kan skylla på dråp.. osv.


Men några månader senare satt vi där, 16 mil isär.
Han vid skolbänken igen & jag kvar här hemma.
Nu skulle helgerna bli heliga, tänkte jag. Haha. Så fel man kan ha.
Höstfisket efter gädda är viktigare än kräftskivorna,
flugbindningsmaterial viktigare än nya gardiner,
och framförallt flugfisket kändes vilktigare än mig.
Droppen kom när han bad mig ha vadare & linkorg på mig i sovrummet.
Haha, nej det var ett skämt tack och lov, där hade gränsen gått för läääänge sen.

Men trots allt elände och fisketjat så kan jag inte låta bli att förstå honom.
Han har hittat rätt, det är hans passion och hans kall.
Jag vet, jag var fast efter mitt första kast med torrfluga.
Spänningen, hanteringen av utrustning,
känslan av att det är bara linan som skiljer mig från fisken,
de tidiga mornarna, danica-danser, laxflugors mönster,
produktnyheter, ja allt som hör flugfisket till
är så otroligt fascinerande och fantastiskt. Det är ett äventyr.

Jag har satt ner foten många gånger, sagt ifrån & hotat med att repa rullar.
Men allt handlar om balans, tar han med mig på en fiskeweekend har han tjugo tillgodo.
Tillagar han en rökt sik så får han fiska efter fler,
köper han ett par nya skor till mig kan han unna sig själv en sjunktafs.
Sålänge han har plats för mig i hans slemmiga fiskehjärta så får det gå.

Men ni tjejer som nyss träffat en fiskare eller har planer på att göra det.
Tänk efter en gång till, jag varnar er.
Ni kommer inte alltid vara nummer ett.
(Speciellt inte perioden mars - maj & augusti - nov)

Men för mig är det värt det.
Jag älskar honom för den han är och inte för den han borde vara...
Jag får nöja mig med ett hus vid vattnet,
underbara fiskesemestrar & en dyr drulleförsäkring.

Tack för mig.
Johanna Joi Rankleven.


RSS 2.0